Richard Alpert om LSD

Här är ett intressant klipp från en dokumentär om LSD där Richard Alpert (senare Ram Dass) talar kort om några av drogens effekter, både i individuella termer och i termer av hur denna individualitet kan suddas ut med hjälp av en psykoaktiv drog.



Imponerande nog säger han att han tagit LSD runt 300 gånger, men är ärlig med att de sista gångerna varit rena rama skräckfilmen. Frågan om beroende när det gäller hallucinogener är intressant i ljuset av att Norman Zinberg i sin Drug, set and setting noterade att det var svårt att lokalisera individer som blivit beroende av drogen. Det verkar som att kroppen bygger upp en tolerans som till slut gör att man måste inta en närapå enorm mängd för att uppleva de effekter man upplevde i början av sitt bruk. Det verkar också som att drogen har en begränsning i vilka upplevelser, känslor och så vidare man kan få ta del av, kanske kan man tala om en slags mättnadsprocess.

Man kan också notera att fokus i den här diskussionen ligger främst på drogernas samhällsförändrande aspekter, att slagord som ”there is no they” upprepas. Centralt är verkligen hur individen kan få möjlighet att uppleva det som är essentiellt i det mänskliga, att det viktiga är att skapa ett ”vi” som central punkt, att skapa denna kollaps i hur vi ser på varandra som separata entiteter. Jag vet inte, med det känns som att den här dimensionen till viss del har gått förlorad i dagens diskurs om hallucinogener. Fokus verkar mer riktas mot ett personligt eller individuellt öppnande av sinnena än att förändra samhället.