Flygplatsen Denpasar på Bali i Indonesien. Australienskan Schapelle Corbys väska inspekteras av en tulltjänsteman som hittar en transparent plastpåse med 4,2 kilo marijuana. Detta blir starten för en lång rättsprocess där Corby och hennes familj slåss för att få henne frikänd. Corby själv hävdar att hon inte hade någon aning om att drogpartiet fanns i hennes väska. Varför skulle hon annars frivilligt lämna över den till tullen och uttrycka stor förvåning när hon såg påsen?
I dokumentärfilmen Ganja Queen får vi följa Schapelle och hennes kamp för att bli frikänd för narkotikasmuggling på Bali, ett brott som i värsta fall ger dödsstraff. Det är en film som väcker frågor om hur globaliseringsprocesser påverkar drogsmugglingen och hur ”västerländska” stater ska agera när deras medborgare fängslas i ett annat land.
Vi får följa Schapelles oro genom intervjuer i fängelsets besöksrum när hon får frågor om hur hon känner inför ett eventuellt dödsstraff. Historien tar sedan en något absurd tvist när entreprenören och affärsmannen Ron Bakir, som aldrig har träffat Schapelle men som berörts av hennes öde, dyker upp på Bali för att hjälpa henne med alla medel han kan uppbringa. Han tar dit ett australiskt juristteam som ska få henne frigiven men sätter själv käppar i hjulen när han med australisk media berättar att åklagarsidan har bett honom om en muta för att få igenom en friande dom. Detta får han sedan äta upp och tvingas presentera en officiell ursäkt till det indonesiska rättssystemet.
Man får en väldigt levande bild av hur Schapelle känner sig och det frustration hennes familj känner när hon förs mellan fängelset och rättssalen i en massiv klunga av polismän och journalister. Samtidigt står indonesiska demonstranter med skyltar som lyder: ”Execute Corby!!”.
Till slut lämnas man dock i ovisshet om hennes skuld. Att hennes familj är från arbetarklassen och att Schapelle tidigare arbetade i deras fish and ship shop efter att ha hoppat av skolan spär på medias misstankar om att det är hennes familj som har utnyttjat henne för att tjäna extra pengar på den högkvalitativa marijuanan som hon haffades med. Utifrån en Bourdieusk analys kan man här se att familjen har ganska lågt symboliskt kapital, men intressant nog i jämförelse med normalindonesiern har så pass mycket ekonomiskt kapital att de har råd att på plats stödja henne.
Efter att ha läst wikipedias artikel verkar det för mig som att det var hennes halvbror, som också var med på resan som lade dit marijuanan utan att hon visste detta. En kriminolog kallas också in och beskriver henne som en helt vanlig person som enligt standardmallen för smuggling faller helt utanför ramen. Att hennes pappas bästa vän fått sin marijuanaodling konfiskerad av polisen är också något som tas upp som en mystisk omständighet i fallet, men kanske mer tyder på den privata odlingens utbredning i Australien.
Den australienska statens agerande är intressant här eftersom center-högerregeringen med John Howard i spetsen ville hålla sig en armslängd ifrån fallet med hänvisning till att indonesisk inblandning i ett teoretiskt parallellt fall i Australien skulle ses som oerhört kränkande. Trots detta kommer det efteråt fram att staten erbjudit juridisk hjälp som dock avböjts av det juridiska teamet med Bakir i spetsen. Men det är tydligt i Schapelles mors kommentar, ”our government will bring you home”, att familjen litar på att diplomatiska insatser ska lösa deras problem. En parallell kan kanske ses i fallet med Akmal Shaikh, som genom olika statliga instanser och andra sammanslutningar som Amnesty international fick stort stöd för att förhindra hans avrättning efter att han försökt smuggla in heroin till Kina.
Samtidigt sitter över tusen britter i fängelse världen över för drogrelaterade brott och Storbritanniens EU-minister är tydlig:
"The message is clear - we can't get people out of jail in other countries, so if you don't want to waste your life away in a tough foreign jail, be sensible and keep clean”.
I Schapelles fall är det tydligt att varningen stämmer, "The Foreign Office also warned that many people have an unrealistic expectation of what can be done for them if they are arrested abroad".
Just tuffa förhållanden i utländska fängelser är något som kan påverka de fängslade, i filmen uttrycker Schapelle gång på gång sin oro över att behöva sitta i indonesiskt fängelse och säger att hon aldrig skulle kunna överleva där. I efterhand har det också visat sig att hennes psykiska hälsa verkar ha tagit allvarlig skada och hon har fått tillbringa viss tid på sjukhus. I dagsläget ser det ut som att hon kommer friges först 2024.
Dokumentären finns att ladda ner via Pirate Bay (Ganja Queen).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)







Inga kommentarer:
Skicka en kommentar