Amsterdam, några intryck

På tillbakavägen från Frankrike stannade jag till två nätter i Amsterdam. Det förvånade mig lite hur pass snabbt jag kom i kontakt med hash. Det första jag gjorde i staden var att försöka hitta mitt hostel för att dumpa mina väskor. Tog spårvagnen där en snubbe i dreadlocks sätter sig bredvid mig och helt naturligt börjar att rulla en joint! 

Så med en sådan start tittade jag så klart snart in på the Hash, marijuana and hemp museum som man hittar i De Wallen. Det är ett litet men givande museum med massor av föremål och fakta om cannabis och hampa. Jag har för mig att jag betalade nio euro för att komma in, men då kan man även kolla in ett annat museum med cannabisrelaterad konst som ligger ett stenkast därifrån.

Som för att leva upp till sitt rykte som drogturismstaden nummer ett i Europa hittade jag även en affär, "the coca leaf experience" som säljer produkter relaterade till kokablad, bland annat Agwa de Bolivia. Denna kokabladslikör görs i Amsterdam och är så klart liksom Coca-cola befriad från kokabladens psykoaktiva ämnen, även om tillverkaren hävdar att man kan frigöra alkaloider genom att dricka den tillsammans med lime.

Det finns även en institution i Red light district, Cannabis college, som för en mindre donation låter en titta på deras odling i källaren och som även ger gratis tips om allt från odling till hur man använder en vaporizer, eller låter en bläddra igenom en stor samling tidskrifter om cannabis. 

Bild från Cannabis colleges källarodling.

För min del var det intressant att sitta en del på några olika coffee shops och iakta vad som skedde där. Det blir otroligt tydligt att det är många turister som passar på att röka cannabis när de liksom "ändå" är i Amsterdam. Människor kommer in, frågar lite om hur det funkar och vad som skiljer de olika sorterna i menyn, personalen får informera om att man inte får blanda med tobak inomhus och så vidare. En händelse som fastnat i mitt minne är när tre unga asiater som verkade vara på en slags "prova så många strains som möjligt-turné", på ytterst knapphändig engelska misslyckades med att få röka eftersom de ville dricka alkohol samtidigt. Så klart gick de stapplande åt precis motsatt håll som caféägaren visade dem till en beer garden. Detta med alkohol är också något man märker av, det får inte säljas alkoholhaltiga drycker i samma lokaler som caféet och om man blir haffad av polisen på stan med en joint i ena handen och en flaska Heineken i andra kommer de tydligen bötfälla dig för ölen och inte jointen.

Ovan en informationsposter från polisen för att förhindra att folk kör fulla med sina båtar.

Det är också intressant att notera caféernas lite olika stilar, det finns de mest liknar nattklubbar, med dunkande elektromusik, de välkända dit diverse kändisar och rappare tar sig när de är i staden och riktigt punkiga, totalt nedklottrade med tags och stickers. Och så de riktigt klyschiga med reggae i högtalarsystemet och en engelsman med dreads bakom bardisken förstås.

Annars ser man även en del smart shops lite här och var trots att det numera är förbjudet att sälja så kallade magic mushrooms. Dock säljs istället magic truffles, som enligt en affärsinnehavare jag frågade är exakt samma sak som mushrooms, de kringgår lagen genom att bara byta namn på varan. Tydligen är produktionen av dessa svampar / tryfflar också inhemsk.

Allt som allt var Amsterdam en mycket intressant stad för mig som drogsociologiskt intresserad. Dock känner jag att det blev lite för mycket turistande och för lite genuint undersökande av Hollands drogkultur. Hade jag haft mer tid på mig hade jag till exempel velat besöka några olika instanser för drogberoende som sprutbytesprogram, vilka ju Nederländerna var extremt tidigt med.

Ganja Queen

Flygplatsen Denpasar på Bali i Indonesien. Australienskan Schapelle Corbys väska inspekteras av en tulltjänsteman som hittar en transparent plastpåse med 4,2 kilo marijuana. Detta blir starten för en lång rättsprocess där Corby och hennes familj slåss för att få henne frikänd. Corby själv hävdar att hon inte hade någon aning om att drogpartiet fanns i hennes väska. Varför skulle hon annars frivilligt lämna över den till tullen och uttrycka stor förvåning när hon såg påsen?

I dokumentärfilmen Ganja Queen får vi följa Schapelle och hennes kamp för att bli frikänd för narkotikasmuggling på Bali, ett brott som i värsta fall ger dödsstraff. Det är en film som väcker frågor om hur globaliseringsprocesser påverkar drogsmugglingen och hur ”västerländska” stater ska agera när deras medborgare fängslas i ett annat land.

Vi får följa Schapelles oro genom intervjuer i fängelsets besöksrum när hon får frågor om hur hon känner inför ett eventuellt dödsstraff. Historien tar sedan en något absurd tvist när entreprenören och affärsmannen Ron Bakir, som aldrig har träffat Schapelle men som berörts av hennes öde, dyker upp på Bali för att hjälpa henne med alla medel han kan uppbringa. Han tar dit ett australiskt juristteam som ska få henne frigiven men sätter själv käppar i hjulen när han med australisk media berättar att åklagarsidan har bett honom om en muta för att få igenom en friande dom. Detta får han sedan äta upp och tvingas presentera en officiell ursäkt till det indonesiska rättssystemet. 

Man får en väldigt levande bild av hur Schapelle känner sig och det frustration hennes familj känner när hon förs mellan fängelset och rättssalen i en massiv klunga av polismän och journalister. Samtidigt står indonesiska demonstranter med skyltar som lyder: ”Execute Corby!!”.

Till slut lämnas man dock i ovisshet om hennes skuld. Att hennes familj är från arbetarklassen och att Schapelle tidigare arbetade i deras fish and ship shop efter att ha hoppat av skolan spär på medias misstankar om att det är hennes familj som har utnyttjat henne för att tjäna extra pengar på den högkvalitativa marijuanan som hon haffades med. Utifrån en Bourdieusk analys kan man här se att familjen har ganska lågt symboliskt kapital, men intressant nog i jämförelse med normalindonesiern har så pass mycket ekonomiskt kapital att de har råd att på plats stödja henne.

Efter att ha läst wikipedias artikel verkar det för mig som att det var hennes halvbror, som också var med på resan som lade dit marijuanan utan att hon visste detta. En kriminolog kallas också in och beskriver henne som en helt vanlig person som enligt standardmallen för smuggling faller helt utanför ramen. Att hennes pappas bästa vän fått sin marijuanaodling konfiskerad av polisen är också något som tas upp som en mystisk omständighet i fallet, men kanske mer tyder på den privata odlingens utbredning i Australien.

Den australienska statens agerande är intressant här eftersom center-högerregeringen med John Howard i spetsen ville hålla sig en armslängd ifrån fallet med hänvisning till att indonesisk inblandning i ett teoretiskt parallellt fall i Australien skulle ses som oerhört kränkande. Trots detta kommer det efteråt fram att staten erbjudit juridisk hjälp som dock avböjts av det juridiska teamet med Bakir i spetsen. Men det är tydligt i Schapelles mors kommentar, ”our government will bring you home”, att familjen litar på att diplomatiska insatser ska lösa deras problem. En parallell kan kanske ses i fallet med Akmal Shaikh, som genom olika statliga instanser och andra sammanslutningar som Amnesty international fick stort stöd för att förhindra hans avrättning efter att han försökt smuggla in heroin till Kina. 

Samtidigt sitter över tusen britter i fängelse världen över för drogrelaterade brott och Storbritanniens EU-minister är tydlig:

"The message is clear - we can't get people out of jail in other countries, so if you don't want to waste your life away in a tough foreign jail, be sensible and keep clean”.

I Schapelles fall är det tydligt att varningen stämmer, "The Foreign Office also warned that many people have an unrealistic expectation of what can be done for them if they are arrested abroad".

Just tuffa förhållanden i utländska fängelser är något som kan påverka de fängslade, i filmen uttrycker Schapelle gång på gång sin oro över att behöva sitta i indonesiskt fängelse och säger att hon aldrig skulle kunna överleva där. I efterhand har det också visat sig att hennes psykiska hälsa verkar ha tagit allvarlig skada och hon har fått tillbringa viss tid på sjukhus. I dagsläget ser det ut som att hon kommer friges först 2024.

Dokumentären finns att ladda ner via Pirate Bay (Ganja Queen).