Khatartiklarna i DN

Dagens nyheter har som någon kanske märkt publicerat en artikelserie om khat som väcker uppmärksamhet främst för att det görs kopplingar mellan smuggling av drogen och terrorism i Somalia.

Artiklen med den generaliserande titeln Så ser khatmissbruket ut hamnar i kategorin klassiskt upplagda tidningsartiklar om khat. Journalisten Gert Svensson (vars artikel från 2002 i DN, "Narkotika i Sverige, grönsak i England" finns med som primärmaterial i min C-uppsats om khat) har intervjuat några somaliska invandrare som använder khat. Här finns alla de vanliga argumenten för att khat i sig är ett problem: familjerna slås itu, kvinnorna far illa och barnen får gå i dåliga kläder för att männens inkomster går till att köpa khat-knippen.

Till slut får också en kvinna engagerad i en somalisk kvinnoförening uttala sig om att khat är orsaken till de somaliska invandrarnas problem i Sverige. Intressant nog skylls det även på "det svenska systemet", som man kan anta är för slappt mot drogen, eftersom somaliska invandrare i Storbrittanien till synes blir bättre integrerade i samhället.

Sedan kommer kopplingen till terrorism i artikeln Drogpengar från Sverige går till terror. I den hävdas det från Tullkriminalen att pengar från smugglingen till Sverige hamnar i fickorna på olika krigsherrar och al-Shabaab i Somalia. Det är underbart att se statsvetaren Anders Forsbergs kritik av artiklarna på Second Opinion. Som han skriver är det problematiskt att Petter Norman på Tullkriminalen får stå oemotsagd och att ingen forskare får uttala sig i frågan. Tyvärr är det i stor utsträckning så här den mediala diskursen om khat ser ut i svensk press. Talesmän för tullen och polismyndigheten får ofta uttala sig svepande om "problematiken" som khat för med sig, något som även gäller för engagerade (ofta kvinnor) i olika somaliska intresseföreningar.

För mig verkar det som att den allmänna okunnigheten om drogen bland journalisterna som skriver om khat suddar bort mycket objektivitet när dessa företrädare (som jag kallar moralentreprenörer) är de enda "experter" som tillfrågas.

Sedan kommer artikeln Sabuni vill ha hårdare tag mot drogen khat där integrationsministern lanserar khat som en "anti-integrationsdrog", en term som jag inte har stött på tidigare. Att det är khat i sig som är det som är det största integrationshindrande elementet för somalier i Sverige idag har jag svårt att ta till mig. Tesen om att det kan vara så att den redan från början svåra situationen för denna grupp leder till en ökad användning av khat för att hävda den egna identiteten eller för att självmedicinera måste i alla fall också betänkas.

Anders Forsberg ska ha en stor eloge för att han på ett snyggt och påläst sätt kritiserar den enögda bild som ges av khat i DN.

Jemen - Arabia felix

Eftersom Jemen är ett land med en stor användning och produktion av khat har jag på sistone läst Eva Sohlmans bok om sina resor i landet. I Arabia felix i terrorns tid - resor i Jemen beskriver hon ingående och påläst om situationen i landet när hon träffar allt från högt uppsatta ledare till kvinnor i fängelse. Jag känner igen många av beskrivningarna av resande i Jemen från Rushbys Eating the flowers of paradise, de guider och tolkar som kör henne runt stannar till med jämna mellanrum för att skaffa khat. Och på gator och torg på många ställen är landskapet fullständigt nedskräpat av de färgglada plastpåsar som de psykoaktiva bladen bärs runt i. Intressant är att någon vid ett tillfälle erbjuder henne whiskey för att ”komma ner” när hon själv provar att tugga drogen, detta trots att alkohol är förbjudet i Jemen, just i finare kretsar verkar detta vara ett inte helt ovanligt sätt att dämpa bakfyllan av tuggandet. Kanske är situationen liknande den i Marocko. Användandet verkar också ha en tydlig iögonfallande effekt i form av att belysa hög status, Sohlman berättar att det i Sanas finare kretsar är ytterst prestigefyllt att komma in i mafrajen, rummet där khat tuggas, med ett knippe av högsta kvalitet.

Det är dock talande för den västerländska synen på khat att drogen beskrivs som en förbannelse för Jemens ekonomi. Tydligen står odlingen för 23 procent av BNP och sysselsätter mer än halva befolkningen om det så är genom odling, transport, försäljning och så vidare. Tre problem nämns, att grödan genererar förhållandevis lite utländskt kapital på grund av importförbud i många länder, att odlingen slukar Jemens livsviktiga dricksvatten samt att drogen håller befolkningen i en konstant dimma av rus. En positiv effekt som nämns är dock att khat hjälper till att fördela en del av inkomsterna från städerna till landsbygden där busken odlas.

Även om khat inte är bokens fokus så är den här boken om ”de tre K:nas land”, kalashnikovs, khat och kidnappningar, en mycket intressant inblick i hur olika aspekter av ett lands socio-ekonomiska, kulturella- och politiska läge formar och påverkar en drogs användningskontexter.

Moralentreprenörer om khat

Jag upptäckte att min kandidatuppsats i sociologi vid Lunds Universitet har lagts ut på webben. Den heter Moralentreprenörers syn på khat - En kritisk diskursanalys av den mediala representationen av khat (jävla lång titel det blev, jag tänkte ”less is more” när jag lämnade in men det ville sig inte riktigt). Abstrakt ser ut såhär:

Växtdrogen khat har sedan 1990-talet fått allt större mediafokus i Sverige vilket skulle kunna tolkas som att användandet ökar. I denna uppsats undersöks fenomenet med hjälp av kritisk diskursanalys inspirerad av Norman Fairclough och Howard S. Beckers begrepp moralentreprenör. Genom analys av journalistiska reportage och nyhetsartiklar undersöks en del av de mediala representationerna av khat i svensk media. Målet är att
kritiskt analysera diskursen om khat och därigenom föra fram andra, alternativa sätt att förstå khatanvändning på.

Slutsatserna är att ett antal teman eller diskurser gång på gång reproduceras i de analyserade artiklarna. De teman som tas upp i uppsatsen är hur khatanvändning drabbar familjerna, den farmakologiskt inspirerade diskursen, hur khat framställs som ett socialt problem samt inslag av intertextualitet. Den huvudsakliga slutsatsen är att medierepresentationen av khatanvändning i mycket stor utsträckning reproducerar likartade diskurser som bildar en övergripande bevarande diskursordning. Det finns dock enstaka exempel på artiklar som ifrågasätter representationen och låter kritiska röster komma till tals.

Centralt i diskursen är att moralentreprenörer med en specifik agenda får uttala sig om den somaliska gruppen som helhet och att khat framställs som en syndabock som genererar andra problem inom denna marginaliserade grupp. Genom detta finns det en tendens att användarnas egna aktörskap hamnar i skymundan och att alternativa förklaringsmodeller om khatanvändande glöms bort.

Min examinator var Eva Kärfve och handledare var Carl-Göran Heidegren.

Bakgrunden till att jag skrev om khat nu är att jag tidigare skrivit ett paper om drogen som slutprojekt under min kurs i drogsociologi vid Queen’s University i Belfast. Just khat är ett extra intressant exempel på vad det är som händer när en ”ny” drog introduceras i ett samhälle. Att det är en i Sverige ofta utsatt och marginaliserad grupp, nämligen somalier, som står för den mest iögonfallande användningen (även om säkert kenyaner och etiopier också använder khat) gör det intressant att undersöka hur drogen tas emot.

Att khat blev klassat som narkotika i Sverige 1989 nämns i en stor del av artiklarna om khat, dock är det synd att jag inte har kunnat hitta någonting skrivet om upptakten till denna kriminalisering i de olika mediearkiv jag använt mig av. Kanske måste man gå till rent fysiska källor på biblioteken och gräva ner sig i microfichearkiv för att ta reda på hur ”debatten” såg ut (om det nu ens var någon debatt innan). Jag har nämligen mina misstankar om att narkotikaklassningen skedde enligt en kopiering av någon typ av överstatlig droglagstiftning (som FN:s) eftersom den stora flyktingvågen från inbördeskrigets Somalia till Sverige borde ha kommit runt 1991 eller efter. Men jag kan ha fel, kanske kan jag få chansen att undersöka detta någon gång i framtiden.

Annars var det väldigt roligt att arbeta med just problematiken om khat och jag hoppas att jag kanske kan ha tillfört något som gör att diskussionen om drogen inte bara upprepar samma gamla argument om och om igen.

Välbalanserat om khat

Den engelska upplagan av Le Monde Diplomatique har publicerat en anmärkningsvärt balanserad och bra artikel om khat. Den säger kanske inget revolutionerande om drogen men är utefter det jag läst mig till väldigt saklig. Khat sätts i samband med manlig socialisation där fokus faktiskt ligger även om många kvinnor använder och även säljer drogen. Nytt för mig var att khatodlingarna skapar problem med vattenförsörjningen i landet eftersom Yemen saknar vettiga anläggningar för att avsalta vattnet. Konklusionen i följande citat är också ovanlig i diskursen om khat:

”The still-unresolved issue is whether qat is a cause or a symptom of social and economic problems”.

Fint också att artikeln kombinerats med ett antal fotografier från khathandeln i Sana.