Här kommer en mycket, mycket märklig animerad film med sången Cocaine spelad av Dick Justice. Denne folk- och bluesmusiker kom från West Virginia i USA och levde mellan 1906 och 1962. Låten skrevs av den svarta bluesmusikern Luke Jordan men vite Justice gjorde alltså en cover med denna något surrealistiska text.
Texten är ju en klassisk berättelse om kokainets negativa effekter på berättarens liv. Han har en kvinna som kommer med droger och mat till honom men det är inte så kul när "the furniture man" kommer och beslagtar hans möbler. Och "Sal with the nose all so'" syftar ju på så kallad kokainnäsa. Men varför bebisarna i New Orleans blir arga när doktorerna sniffar kokain är över mitt förstånd, men det kanske är en referens till det utbredda bruket inom läkarkåren som ju hade tillgång till drogen eftersom det användes som bedövningsmedel.
Go on gal, don’t take me for no fool
I ain’t gonna quit you, pretty mama, while the weather’s cool
Around your back door, honey, I’m gonna creep
Just as long as you bring me two-and-a-half a week
I’ve got a girl, she works in the white folks yard
She bring me meat, I swear she brings me lard
She brings me meat, honey she brings me lard
She bring me everything honey that a girl can steal
Lord a vaudeville circus rider came to town
They got a dancer lookin’ nice and brown
They didn’t know it was against the law
For the monkey’s to stop at a five cent store
Well, just around the corner, just a minute too late
Another one standin’ at the big back gate
I’m simply wild about my good cocaine
I stood my corner, hey hey!
Here come Sal with a nose all so’
Doctors said she couldn’t smell no mo’
Lord run doctor, ring the bell
The women in the alley…
I’m simply wild about my good cocaine
Furniture man came to my house, was last Sunday morn
Asked me was my wife at home
Said she’d long been gone
Backed his wagon up to my door
Took everything I had
He carried it back to the furniture store
Honey, I did feel sad
What in the world has any man got, now
Messin’ with the furniture man?
Got no dough, stand for sho’
Certainly will back you back
Take everything from an earthly plant
From a skillet to a frying pan
If there ever was a devil born without any horns
Musta been the furniture man
I hear you mama, hey hey!
Here come Sal with a nose all so’
Doctors said she couldn’t smell no mo’
Lord go doctor, ring the bell
Women in the alley…
I’m simply wild about my good cocaine
Lord the babies in the cradle in New Orleans
The doctors kept a-whiffin’ til the baby got mean
Doctor whiffed until the baby got so’
Mama said she couldn’t smell no mo’
Lord go, Doctor, ring the bell,
The women in the alley…
I simply wild about my good cocaine
I’m simply wild about my good cocaine
I’m simply wild about my good cocaine
Den som vill lyssna mer på denne genialiske musiker kan till exempel kolla in skivan Various Artists – Old Time Music from West Virginia 1927 - 1929 på Spotify.
söndag 31 januari 2010
onsdag 27 januari 2010
Välbalanserat om khat
Den engelska upplagan av Le Monde Diplomatique har publicerat en anmärkningsvärt balanserad och bra artikel om khat. Den säger kanske inget revolutionerande om drogen men är utefter det jag läst mig till väldigt saklig. Khat sätts i samband med manlig socialisation där fokus faktiskt ligger även om många kvinnor använder och även säljer drogen. Nytt för mig var att khatodlingarna skapar problem med vattenförsörjningen i landet eftersom Yemen saknar vettiga anläggningar för att avsalta vattnet. Konklusionen i följande citat är också ovanlig i diskursen om khat:
”The still-unresolved issue is whether qat is a cause or a symptom of social and economic problems”.
Fint också att artikeln kombinerats med ett antal fotografier från khathandeln i Sana.
”The still-unresolved issue is whether qat is a cause or a symptom of social and economic problems”.
Fint också att artikeln kombinerats med ett antal fotografier från khathandeln i Sana.
måndag 25 januari 2010
Salviarus på Youtube
Ett stycke väldigt nyskapande forskning läser jag i en artikel i Drug and Alcohol Dependence. Det är en studie som undersöker effekterna av drogen Salvia divinorum genom att analysera 34 filmer som användare lagt upp på Youtube. Salvia har mycket länge används som en enteogen drog av schamaner i Mexiko men har idag spridits till andra användningskontexter. I USA verkar det främst vara ungdomar och studenter som använder sig av drogens snabba rus för att få fram effekter som är humoristiska för andra.
Salvia kan ses som ett intressant exempel på hur bruket av en och samma drog kan ändras relativt mycket beroende på användningskontext. I USA röks salvia oftast som en extract-enhanced leaf product, det vill säga att extrakt av de mest hallucinatoriskt verkande ämnena blandats med någon form av antändligt växtmaterial. Till skillnad från bruket i Mexiko, där salviabladen tuggas, gör rökningen att en kort men intensiv ”tripp” upplevs. Det finns inte inte särskilt många rapporter om negativa effekter av salvia. Varken beroende eller överdosering verkar förekommande men vanliga effekter under ruset är koordinations- och talsvårigheter, starka hallucinationer samt självdöd.
I den här studien har forskarna använt sig av Youtube eftersom det har blivit ett populärt verktyg för att visa upp vissa drogers effekter. Att en stor mängd salviavideor (3000) fanns representerade antyder de beror på att drogen är laglig i de flesta amerikanska delstater och i många länder. Dessutom är ruset så pass kort att det lämpar sig för Youtubes tidsbegränsning för videor. När de hittat 34 videor som uppfyllt alla kriterier, till exempel att hela ”trippen” fanns med, analyserades de med hjälp av en Hallucinogen Rating Scale som bland annat bedömer intensitet, kognition och perception.
Resultatet blev till exempel att antalet ”inhaleringar”/hits korrelerade med talproblem och att i nästan hälften av filmerna blev andra personer i rummet oroliga för användaren. De huvudsakliga resultaten som forskarna vill framhålla är dock att de visat att det går att mäta de observerbara effekterna av salvia samt att man kan använda Youtube-filmer som verktyg för beteendeobserverande forskning. Dock finns det begränsningar med metoden eftersom man kan tänka sig att det bara är en specifik grupp användare som lägger upp filmer på Youtube och att de filmer som kan tänkas få folk att skratta har en högre chans att läggas ut än de som visar eventuella negativa effekter. Sedan får man ju heller inte med allt i en video, i laboratorietester kan man även undersöka om det finns negativa kognitiva effekter och se om det finns effekter som dyker upp över tid.
Det är också intressant att Youtube-videorna kanske mer sanningsenligt representerar den kontext (eller setting för att tala med Norman Zinberg) som drogen används i jämfört med laboratorietester. Med tanke på att det i den allmänna narkotikadiskursen ofta hänvisas till olika ”effekter” som antas vara lika dana varje gång drogen intas kan kanske Youtube vara ett användbart verktyg för att undersöka hur setting påverkar användandet. Dock kan jag också tänka mig att denna typ av filmer gladeligen kan tas upp av kvällspressen som ett exempel på en ny ”ungdomstrend”. Jag kan se rubrikerna framför mig ”Se chock/panik/vålds-effekterna av den nya salvia-trenden!”
Salvia kan ses som ett intressant exempel på hur bruket av en och samma drog kan ändras relativt mycket beroende på användningskontext. I USA röks salvia oftast som en extract-enhanced leaf product, det vill säga att extrakt av de mest hallucinatoriskt verkande ämnena blandats med någon form av antändligt växtmaterial. Till skillnad från bruket i Mexiko, där salviabladen tuggas, gör rökningen att en kort men intensiv ”tripp” upplevs. Det finns inte inte särskilt många rapporter om negativa effekter av salvia. Varken beroende eller överdosering verkar förekommande men vanliga effekter under ruset är koordinations- och talsvårigheter, starka hallucinationer samt självdöd.
I den här studien har forskarna använt sig av Youtube eftersom det har blivit ett populärt verktyg för att visa upp vissa drogers effekter. Att en stor mängd salviavideor (3000) fanns representerade antyder de beror på att drogen är laglig i de flesta amerikanska delstater och i många länder. Dessutom är ruset så pass kort att det lämpar sig för Youtubes tidsbegränsning för videor. När de hittat 34 videor som uppfyllt alla kriterier, till exempel att hela ”trippen” fanns med, analyserades de med hjälp av en Hallucinogen Rating Scale som bland annat bedömer intensitet, kognition och perception.
Resultatet blev till exempel att antalet ”inhaleringar”/hits korrelerade med talproblem och att i nästan hälften av filmerna blev andra personer i rummet oroliga för användaren. De huvudsakliga resultaten som forskarna vill framhålla är dock att de visat att det går att mäta de observerbara effekterna av salvia samt att man kan använda Youtube-filmer som verktyg för beteendeobserverande forskning. Dock finns det begränsningar med metoden eftersom man kan tänka sig att det bara är en specifik grupp användare som lägger upp filmer på Youtube och att de filmer som kan tänkas få folk att skratta har en högre chans att läggas ut än de som visar eventuella negativa effekter. Sedan får man ju heller inte med allt i en video, i laboratorietester kan man även undersöka om det finns negativa kognitiva effekter och se om det finns effekter som dyker upp över tid.
Det är också intressant att Youtube-videorna kanske mer sanningsenligt representerar den kontext (eller setting för att tala med Norman Zinberg) som drogen används i jämfört med laboratorietester. Med tanke på att det i den allmänna narkotikadiskursen ofta hänvisas till olika ”effekter” som antas vara lika dana varje gång drogen intas kan kanske Youtube vara ett användbart verktyg för att undersöka hur setting påverkar användandet. Dock kan jag också tänka mig att denna typ av filmer gladeligen kan tas upp av kvällspressen som ett exempel på en ny ”ungdomstrend”. Jag kan se rubrikerna framför mig ”Se chock/panik/vålds-effekterna av den nya salvia-trenden!”
onsdag 20 januari 2010
Medicinsk marijuana
Wall Street Journal ställer sig frågan Is Marijuana a Medicine? i en ny artikel. De har liksom i Sydsvenskans artikel Öppet i marijuanabutiken hittat till Dave Wardens butik Pot Studio vilket får mig att undra hur pass omfattande det journalistiska arbetet egentligen har varit när man skrivit artiklarna. Det är intressant att se denne Warden på till exempel Youtube, där han i alla fall för mig inte framstår som en särskilt seriös förespråkare för medicinsk marijuana när han talar om "my brand". Det här framstår mer som en man som vill kapitalisera på de nya lagarna för utskrivning av cannabis.
Annars är Wall Street Journal-artikeln intressant eftersom den tar upp ett fall av konkreta biverkningar från medicinsk marijuana, inte bara allmäna referenser till "psykiska biverkningar". Självklart har de flesta mediciner eller preparat olika typer av negativa biverkningar, men just därför är det kanske inte den bästa lösningen att låta privata affärsidkare sköta försäljningen av medicinsk marijuana. Kanske kan vissa likheter ses i hur Sveriges högerregering nu tillåter privata apotek och försäljning av läkemedel i livsmedelsbutiker?
Annars är Wall Street Journal-artikeln intressant eftersom den tar upp ett fall av konkreta biverkningar från medicinsk marijuana, inte bara allmäna referenser till "psykiska biverkningar". Självklart har de flesta mediciner eller preparat olika typer av negativa biverkningar, men just därför är det kanske inte den bästa lösningen att låta privata affärsidkare sköta försäljningen av medicinsk marijuana. Kanske kan vissa likheter ses i hur Sveriges högerregering nu tillåter privata apotek och försäljning av läkemedel i livsmedelsbutiker?
torsdag 14 januari 2010
De gröna sirenerna lockar de unga
När jag var yngre var min mor inte så glad över att jag lyssnade på Cypress Hill. För en ensamstående mamma med en son som snubblade fram på muren mellan fältet där de duktiga och engagerade eleverna betade och fältet där de omotiverade bråkmakarna fanns var det kanske inte så positivt att höra västkustrap med titlar som ”Hits from the bong” och ”Everybody must get stoned”.
2009 års bästa album kan mycket väl vara Guns don't kill people... Lazers do av Major Lazer där låten Mary Jane finns med. När jag hörde den första gången kom jag att tänka på just Cypress Hills Dr. Greenthumb, funkigare rap om det gröna får man leta efter. Fan vad skoj majjahumor det finns egentligen...
Frågan som oroade föräldrar ställer sig (och säkert har ställt sig sedan grammofonskivans tid) är om deras barn tar intryck av den musik de lyssnar på. Tittar man på punkare, gothare, hiphoppare och andra subkulturer så verkar det som ett solklart fall. För de som funderar på att ta ifrån sina barn vissa CD-skivor eller radera en del filer på deras datorer finns nu ett stycke forskning som de kan hänvisa till.
En ny studie publicerad i Addiction har tittat närmare på om det kan vara så att ungdomar som lyssnar på musik med texter som på något vis handlar om cannabisrökning löper större risk att börja använda själva. Exposure to cannabis in popular music and cannabis use among adolescents (länk om du sitter på universitetnät) menar att det finns en risk för att det är så. Studien undersökte vilken favoritartist 959 ungdomar i olika skolor i Pittsburgh hade. Eftersom man har kommit fram till att en genomsnittlig amerikansk ungdom ”blir utsatt för/are exposed to” 2.4 timmar musik om dagen, samt att dagens popmusik är ”genomsyrad/saturated” av cannabisreferenser vore det ju intressant att veta hur detta påverkar ungdomarna. För när dagens allra mest populära artister sjunger eller rappar om droger så är det cannabis som gäller.
Den här typen av forskning är dock inte helt ny, man har tidigare tittat på hur framställningar av rökning, alkohol och sex påverkar de som tittar på dem. I den här studien används Social Cognitive Theory (ordet kognitiv får dock en liten varningslampa att börja blinka i min hjärna, jag är absolut ingen socialpsykolog) som via en slags triangulering ponerar att beteende, miljö och personlighetsfaktorer påverkar relationen mellan medierade bilder och beteende som eventuellt kan påverka ens hälsa negativt.
Som kvalitativt inriktad sociolog med bristande kunskaper inom statistik är det inte helt självklart för mig hur resultaten ska utläsas. Vad som gör det hela klurigare är att en annan studie funnit en länk mellan hur mycket musik man blivit ”utsatt för/exposed to” helt generellt och en större risk att man har provat cannabis någon gång. Här används istället cannabisanvändning (nuvarande eller någonsin provat) som beroende variabel, och hur mycket ”cannabismusik” man utsatts för och antal sånger med cannabisreferenser favoritartisten hade, som oberoende variabler.
Resultaten blev att de deltagande ungdomarna i genomsnitt lyssnade på 21.8 timmar musik i veckan och att de blev ”utsatta” för 40 cannabisreferenser per dag (med en standardavvikelse på 104 låter detta som ganska mycket). Man kom som sagt fram till att ”high exposure to cannabis in popular music was associated independently with higher levels of current cannabis use”. Och varför är detta så betydande? Jo, musik är starkt kopplat till personlig identitet som kan innefatta klädkoder eller speciella ”beteenden” som influeras av musikidoler. Och enligt Social Cognitive Theory så brukar personer som tar efter dessa personer också försöka efterlikna deras beteenden, därav börjar de röka grönt/brunt.
Nu är jag lite fördumsfull här men jag tycker den här forskningen luktar lite väl mycket moralpanik eller så kan den i alla fall användas för att legitimera att föräldrar konfiskerar musik från deras barn. Lite som Parental Advisory-klistermärkena.
Jag kan dock inte undgå att undra om det inte är andra faktorer som spelar in om man börjar röka på eller inte. Själv har min stora förkärlek inför Cypress Hill inte resulterat i något omfattande cannabisbruk. För mig, och antar jag för många andra, spelar faktorer som vilka personer man umgås med, hur man mår och tillgång till drogen flerfaldigt mycket mer in.
2009 års bästa album kan mycket väl vara Guns don't kill people... Lazers do av Major Lazer där låten Mary Jane finns med. När jag hörde den första gången kom jag att tänka på just Cypress Hills Dr. Greenthumb, funkigare rap om det gröna får man leta efter. Fan vad skoj majjahumor det finns egentligen...
Frågan som oroade föräldrar ställer sig (och säkert har ställt sig sedan grammofonskivans tid) är om deras barn tar intryck av den musik de lyssnar på. Tittar man på punkare, gothare, hiphoppare och andra subkulturer så verkar det som ett solklart fall. För de som funderar på att ta ifrån sina barn vissa CD-skivor eller radera en del filer på deras datorer finns nu ett stycke forskning som de kan hänvisa till.
En ny studie publicerad i Addiction har tittat närmare på om det kan vara så att ungdomar som lyssnar på musik med texter som på något vis handlar om cannabisrökning löper större risk att börja använda själva. Exposure to cannabis in popular music and cannabis use among adolescents (länk om du sitter på universitetnät) menar att det finns en risk för att det är så. Studien undersökte vilken favoritartist 959 ungdomar i olika skolor i Pittsburgh hade. Eftersom man har kommit fram till att en genomsnittlig amerikansk ungdom ”blir utsatt för/are exposed to” 2.4 timmar musik om dagen, samt att dagens popmusik är ”genomsyrad/saturated” av cannabisreferenser vore det ju intressant att veta hur detta påverkar ungdomarna. För när dagens allra mest populära artister sjunger eller rappar om droger så är det cannabis som gäller.
Den här typen av forskning är dock inte helt ny, man har tidigare tittat på hur framställningar av rökning, alkohol och sex påverkar de som tittar på dem. I den här studien används Social Cognitive Theory (ordet kognitiv får dock en liten varningslampa att börja blinka i min hjärna, jag är absolut ingen socialpsykolog) som via en slags triangulering ponerar att beteende, miljö och personlighetsfaktorer påverkar relationen mellan medierade bilder och beteende som eventuellt kan påverka ens hälsa negativt.
Som kvalitativt inriktad sociolog med bristande kunskaper inom statistik är det inte helt självklart för mig hur resultaten ska utläsas. Vad som gör det hela klurigare är att en annan studie funnit en länk mellan hur mycket musik man blivit ”utsatt för/exposed to” helt generellt och en större risk att man har provat cannabis någon gång. Här används istället cannabisanvändning (nuvarande eller någonsin provat) som beroende variabel, och hur mycket ”cannabismusik” man utsatts för och antal sånger med cannabisreferenser favoritartisten hade, som oberoende variabler.
Resultaten blev att de deltagande ungdomarna i genomsnitt lyssnade på 21.8 timmar musik i veckan och att de blev ”utsatta” för 40 cannabisreferenser per dag (med en standardavvikelse på 104 låter detta som ganska mycket). Man kom som sagt fram till att ”high exposure to cannabis in popular music was associated independently with higher levels of current cannabis use”. Och varför är detta så betydande? Jo, musik är starkt kopplat till personlig identitet som kan innefatta klädkoder eller speciella ”beteenden” som influeras av musikidoler. Och enligt Social Cognitive Theory så brukar personer som tar efter dessa personer också försöka efterlikna deras beteenden, därav börjar de röka grönt/brunt.
Nu är jag lite fördumsfull här men jag tycker den här forskningen luktar lite väl mycket moralpanik eller så kan den i alla fall användas för att legitimera att föräldrar konfiskerar musik från deras barn. Lite som Parental Advisory-klistermärkena.
Jag kan dock inte undgå att undra om det inte är andra faktorer som spelar in om man börjar röka på eller inte. Själv har min stora förkärlek inför Cypress Hill inte resulterat i något omfattande cannabisbruk. För mig, och antar jag för många andra, spelar faktorer som vilka personer man umgås med, hur man mår och tillgång till drogen flerfaldigt mycket mer in.
Finland kämpar mot rökningen
Det här korta inslaget från BBC meddelar att Finlands makthavare har bestämt att man ska satsa på att få bort rökning för gott. Ett intressant mål som dock verkar vara något långsökt, men det är kanske meningen, ett långsiktigt mål för att minska antalet personer som röker dagligen verkar ju vettigt. Att förbjuda visning av tobaksvaror i butik har implementerats på andra ställen i världen, till exempel i Skottland. Men att förbjuda rökning i en bil om det finns en person under 18 år i bilen är nytt för mig.
Man ska också komma ihåg att det blev förbjudet att sälja snus i Finland 1995 i samband med att finländarna till skillnad från Sverige inte lade lika stor vikt vid att förhandla till sig ett undantag från EU:s snusförbud.
Nu är det tydligen slutrökt på jobbet om man är kommunanställd i Lund (och i sextio andra kommuner). Jag undrar lite om de bakomliggande motiven till alla dessa insatser mot rökning. Folk ska så klart få en bättre hälsa! Men varför ska de få det? Jag kanske är cynisk, men det luktar pengar lång väg. Vårdkostnader? Och så sparar kommunerna säkert in en del pengar på utebliven arbetsinsats under de minuter som rökarna låter gå upp i rök. Det skulle vara intressant att se om det finns något skrivet om dessa tendenser till att folkhälsa allt mer verkar ses i termer av att spara pengar åt staten som då i nyliberal anda kan sänka skatten.
Man ska också komma ihåg att det blev förbjudet att sälja snus i Finland 1995 i samband med att finländarna till skillnad från Sverige inte lade lika stor vikt vid att förhandla till sig ett undantag från EU:s snusförbud.
Nu är det tydligen slutrökt på jobbet om man är kommunanställd i Lund (och i sextio andra kommuner). Jag undrar lite om de bakomliggande motiven till alla dessa insatser mot rökning. Folk ska så klart få en bättre hälsa! Men varför ska de få det? Jag kanske är cynisk, men det luktar pengar lång väg. Vårdkostnader? Och så sparar kommunerna säkert in en del pengar på utebliven arbetsinsats under de minuter som rökarna låter gå upp i rök. Det skulle vara intressant att se om det finns något skrivet om dessa tendenser till att folkhälsa allt mer verkar ses i termer av att spara pengar åt staten som då i nyliberal anda kan sänka skatten.
tisdag 12 januari 2010
Roman om kokain
Jag vet något som inte allt för många människor vet. Jag vet hur det är att vara en rysk drogmissbrukare med taskig personlighet två decennier in i nittonhundratalet. Eller kanske inte. Men den berättelse som står skriven i Roman med kokain får mig att tro att jag vet precis hur det var. Denna roman är skriven av en person som i den svenska pocketutgåvan lanseras som ”ett av den moderna ryska litteraturens mysterier”, under den eventuella pseudonymen M. Agejev.
De biografiska fakta som har lyckats komma i ljuset antyder att Agejev växte upp eller studerade i Moskva, var jude och emigrerade till dåvarande Konstantinopel någon gång efter 1917. Dock publicerades romanen först i en tidskrift utgiven i Paris vid början av 1930-talet.
Den här boken fick jag nys om i en utmärkt forumtråd på Flashback forum som handlar om böcker med någon form av drogkoppling. Om man med kokain först och främst kommer att tänka på fester i överklassmiljö och snabba cash för dealers får man här en totalt omvänd bild. Jag började själv fundera: ”men... hur länge har kokain funnits tillgängligt? Är det inte kokablad som ska till och är det inte långt från Sydamerika till Moskva och hur välutvecklade smugglingskanaler hade man egentligen på 20-talet?”
Men visst ja! Alkaloiden isolerades ju redan i Tyskland 1855 och den användes som lokalbedövande medel! Freud var en kokain-junky! Han skrev till och med ut kokain till sin fru och trodde starkt på dess egenskaper som ett anti-depressivt medel.
I Roman med kokain får vi dock stöta på andra sidor av kokainmissbruk. Jag återkommer till den här punkten gång på gång... Men: drogsociologiskt kan man efter att ha läst denna berättelse göra en klockren utsaga om att de sociala omständigheter under vilka droger används i största grad påverkar livschanserna för användaren.
Men nu handlar det faktiskt inte så fasligt mycket om kokain i boken. Titeln är på något sätt ändå ganska mitt i prick. Det där ”med:et” ska mer läsas som om det vore en kopp kaffe. Det handlar om en riktigt besk och stark kopp med mjölk. Kaffet är fortfarande huvudingrediensen och består av att vi får möta unge Vadim Maslennikov som går i gymnasiet i Moskva. Hemma finns hans gamla mor som han på många sätt avskyr för hennes ynklighet. Boken är på något vis en exposé över hur en man på ett ganska brutalt sätt utnyttjar sin omgivning för egen vinning. Hans mor, hemmets hushållerska och hans vänner, men framförallt kvinnor som han behandlar på riktigt ruttna sätt. Kanske finns här en parallell till kokainmissbruket, som han behandlade och gick på andra, så gick kokainet på honom själv.
Den här boken kan jag verkligen rekommendera. Den går närmast att sträckläsa och man behöver inte vara det minsta intresserad av droger för att uppskatta dess kvalitéer som en riktigt fängslande och gripande roman.
För övrigt: om du lyckats få tag på den svenska utgåvan med förord av Hans Björkegren kan det vara på sin plats att läsa ”förordet” sist eftersom den berättar om bokens slut. Boken finns också på Google books om man orkar läsa på skärm - Novel with cocaine.
söndag 10 januari 2010
Att äta paradisets blommor
Kevin Rushby är som besatt av att äta paradisets blommor. Denna poetiska benämning har växtdrogen khat fått i några av de länder där busken växer. Eating the flowers of paradise - A journey through the drug fields of Ethiopia and Yemen är en reseskildring där arabisktalande britten Rushby tar sig från Etiopien till Jemen via Djibouti.Vägen kantas av många bekymmer, framförallt att ta sig mellan de olika delmålen och att få tag på khatbladen på de stirriga marknadsplatserna. Till skillnad från många andra beskrivningar av khat är Rushby väldigt uppskattande och skriver lyriskt om den närmast institutionaliserade khat-sessionen. Rummets utformning och de människor man tar drogen med blir extra viktigt. En förfinad användare vill inte tugga bladen var som helst utan väljer gärna ut ett distingerat sällskap att tala politik, poesi och annat med. Rummet ska helst vara utsmyckat med mattor och speciella armstöd och en vattenpipa och varma drycker ska helst erbjudas.
Det här är en intressant beskrivning av denna drog som ofta stigmatiseras när människor utflyttade från de Östafrikanska länderna använder den i diasporan. Rushby visar att användandet är problematiskt på många sätt, men även att khat har en lika central plats inom regionens kultur som snus, cigaretter eller kaffe har i andra. Även om detta så klart inte är en strikt vetenskaplig bok så är den mycket väl researchad och enligt mig ett måste att läsa för den som tänkt propagera för hårdare straff för användning i Sverige. Den något onyanserade bilden inom den svenska debatten om khat skulle kunna få sig en välbehövlig lektion i att det inte är drogerna i sig som skapar misär. De sociala omständigheter som de används inom är nyckeln till att förstå mycket mer av droganvändning än vad de vedertagna ”sanningarna om missbruk” säger.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
