Jag vet något som inte allt för många människor vet. Jag vet hur det är att vara en rysk drogmissbrukare med taskig personlighet två decennier in i nittonhundratalet. Eller kanske inte. Men den berättelse som står skriven i Roman med kokain får mig att tro att jag vet precis hur det var. Denna roman är skriven av en person som i den svenska pocketutgåvan lanseras som ”ett av den moderna ryska litteraturens mysterier”, under den eventuella pseudonymen M. Agejev.
De biografiska fakta som har lyckats komma i ljuset antyder att Agejev växte upp eller studerade i Moskva, var jude och emigrerade till dåvarande Konstantinopel någon gång efter 1917. Dock publicerades romanen först i en tidskrift utgiven i Paris vid början av 1930-talet.
Den här boken fick jag nys om i en utmärkt forumtråd på Flashback forum som handlar om böcker med någon form av drogkoppling. Om man med kokain först och främst kommer att tänka på fester i överklassmiljö och snabba cash för dealers får man här en totalt omvänd bild. Jag började själv fundera: ”men... hur länge har kokain funnits tillgängligt? Är det inte kokablad som ska till och är det inte långt från Sydamerika till Moskva och hur välutvecklade smugglingskanaler hade man egentligen på 20-talet?”
Men visst ja! Alkaloiden isolerades ju redan i Tyskland 1855 och den användes som lokalbedövande medel! Freud var en kokain-junky! Han skrev till och med ut kokain till sin fru och trodde starkt på dess egenskaper som ett anti-depressivt medel.
I Roman med kokain får vi dock stöta på andra sidor av kokainmissbruk. Jag återkommer till den här punkten gång på gång... Men: drogsociologiskt kan man efter att ha läst denna berättelse göra en klockren utsaga om att de sociala omständigheter under vilka droger används i största grad påverkar livschanserna för användaren.
Men nu handlar det faktiskt inte så fasligt mycket om kokain i boken. Titeln är på något sätt ändå ganska mitt i prick. Det där ”med:et” ska mer läsas som om det vore en kopp kaffe. Det handlar om en riktigt besk och stark kopp med mjölk. Kaffet är fortfarande huvudingrediensen och består av att vi får möta unge Vadim Maslennikov som går i gymnasiet i Moskva. Hemma finns hans gamla mor som han på många sätt avskyr för hennes ynklighet. Boken är på något vis en exposé över hur en man på ett ganska brutalt sätt utnyttjar sin omgivning för egen vinning. Hans mor, hemmets hushållerska och hans vänner, men framförallt kvinnor som han behandlar på riktigt ruttna sätt. Kanske finns här en parallell till kokainmissbruket, som han behandlade och gick på andra, så gick kokainet på honom själv.
Den här boken kan jag verkligen rekommendera. Den går närmast att sträckläsa och man behöver inte vara det minsta intresserad av droger för att uppskatta dess kvalitéer som en riktigt fängslande och gripande roman.
För övrigt: om du lyckats få tag på den svenska utgåvan med förord av Hans Björkegren kan det vara på sin plats att läsa ”förordet” sist eftersom den berättar om bokens slut. Boken finns också på Google books om man orkar läsa på skärm - Novel with cocaine.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar