Prova på sig själv

BBC har gjort en helt underbar dokumentärfilmserie, Medical Mavericks - The history of self-experimentation om läkare och vetenskapsmän som provade sina upptäckter på sig själva. Dessa självexperimenterare spelade en inte obetydlig roll vid upptäckandet av anestesin. Innan dessa herrar fick upp ögonen för andra sätt att göra patienterna medvetslösa inför en operation eller tandutdragning fick de ofta nöja sig med att ge alkohol eller ett slag mot huvudet på patienten. Detta gjorde att de ofta fick arbeta otroligt snabbt och effektivt för att bli klara innan patienten vaknade till igen. Speciellt läskigt var det vid amputationer där det ofta gällde att såga av kroppsdelen innan patienten vaknade.

Lustgas introducerades som en rekreationsdrog 1799 för den brittiska överklassen som roade sig med gasens humoristiska effekter. Dessutom fick man ingen bakfylla vilket så klart vad en positiv effekt till skillnad från alkoholens hemska dagenefterbiverkningar. Humphry Davy testade således gasen på sig själv och bland annat poeten Coleridge och märkte att det var en ganska effektiv smärtlindrare. I USA användes sedan lustgas som bedövningsmedel vid tandläkaringrepp av Horace Wells, som under ett besök vid en kringresande varietéshow där lustgas uppvisades upptäckte att en man som fått i sig gasen och sedan slog upp ett sår sade sig inte känna någonting.

Eter är en annan kemisk substans som först användes som rekreationsdrog för att stimulera kroppen, även kloroform tas upp i dokumentären. Denna drog visade sig dock lätt kunna orsaka plötsligt hjärtstillestånd. Sedan kommer förstås Freud in på ett hörn eftersom han förordade kokain för en hel rad olika symptom och sjukdomar. Dessutom var han ju väldigt glad för att så att säga ”prova” drogen på sig själv.

Det är intressant att notera på vilken slags galenhetsnivå mycket av den här ”forskningen” egentligen låg på. När Freuds kollega Carl Koller upptäckte att när man stack ett grodöga som preparerats med kokainlösning reagerade den inte alls. Naturligtvis gick han sedan vidare och petade med en kniv i sitt eget kokainbehandlade öga! Det är också intressant att för övrigt notera att det finns en tydlig koppling mellan läkarkåren och missbruk av olika preparat. Nils Bejerot identiferade tre grupper av opiatberoende under sextiotalet i Sverige: 1. Sjukvårdspersonal (läkare och sjuksköterskor) som hade tillgång till morfin via sin yrkesutövning, 2. Patienter som blivit beroende av morfin vid behov av smärtstillande och 3. Missbrukare i olika subkulturer. 

Läskigast av allt i dokumentären är dock när vi får se en läkare bli totalt paralyserad av kurare, vilket innebär att han blir totalt förlamad, men samtidigt är fullt medveten om vad som händer runt om honom. Detta gift har vid högre doser effekten att personen får svårt att andas, vilket innebar att läkaren som först experimenterade med detta på sig själv helt enkelt låg där och var helt medveten samtidigt som han slutade andas. Som tur var fanns det kollegor närvarande som såg att han började bli blå och hjälpte honom. 

Den som vill veta mer om dessa droger och deras koppling till kringresande varietéshower kan läsa kapitel åtta i den helt underbart fascinerande antologin Freakery: cultural spectacles of the extraordinary body, redigerad av Rosemarie Garland Thompson.