Roman om kokain

Jag vet något som inte allt för många människor vet. Jag vet hur det är att vara en rysk drogmissbrukare med taskig personlighet två decennier in i nittonhundratalet. Eller kanske inte. Men den berättelse som står skriven i Roman med kokain får mig att tro att jag vet precis hur det var. Denna roman är skriven av en person som i den svenska pocketutgåvan lanseras som ”ett av den moderna ryska litteraturens mysterier”, under den eventuella pseudonymen M. Agejev.

De biografiska fakta som har lyckats komma i ljuset antyder att Agejev växte upp eller studerade i Moskva, var jude och emigrerade till dåvarande Konstantinopel någon gång efter 1917. Dock publicerades romanen först i en tidskrift utgiven i Paris vid början av 1930-talet.

Den här boken fick jag nys om i en utmärkt forumtråd på Flashback forum som handlar om böcker med någon form av drogkoppling. Om man med kokain först och främst kommer att tänka på fester i överklassmiljö och snabba cash för dealers får man här en totalt omvänd bild. Jag började själv fundera: ”men... hur länge har kokain funnits tillgängligt? Är det inte kokablad som ska till och är det inte långt från Sydamerika till Moskva och hur välutvecklade smugglingskanaler hade man egentligen på 20-talet?”

Men visst ja! Alkaloiden isolerades ju redan i Tyskland 1855 och den användes som lokalbedövande medel! Freud var en kokain-junky! Han skrev till och med ut kokain till sin fru och trodde starkt på dess egenskaper som ett anti-depressivt medel.

I Roman med kokain får vi dock stöta på andra sidor av kokainmissbruk. Jag återkommer till den här punkten gång på gång... Men: drogsociologiskt kan man efter att ha läst denna berättelse göra en klockren utsaga om att de sociala omständigheter under vilka droger används i största grad påverkar livschanserna för användaren.

Men nu handlar det faktiskt inte så fasligt mycket om kokain i boken. Titeln är på något sätt ändå ganska mitt i prick. Det där ”med:et” ska mer läsas som om det vore en kopp kaffe. Det handlar om en riktigt besk och stark kopp med mjölk. Kaffet är fortfarande huvudingrediensen och består av att vi får möta unge Vadim Maslennikov som går i gymnasiet i Moskva. Hemma finns hans gamla mor som han på många sätt avskyr för hennes ynklighet. Boken är på något vis en exposé över hur en man på ett ganska brutalt sätt utnyttjar sin omgivning för egen vinning. Hans mor, hemmets hushållerska och hans vänner, men framförallt kvinnor som han behandlar på riktigt ruttna sätt. Kanske finns här en parallell till kokainmissbruket, som han behandlade och gick på andra, så gick kokainet på honom själv.

Den här boken kan jag verkligen rekommendera. Den går närmast att sträckläsa och man behöver inte vara det minsta intresserad av droger för att uppskatta dess kvalitéer som en riktigt fängslande och gripande roman.

För övrigt: om du lyckats få tag på den svenska utgåvan med förord av Hans Björkegren kan det vara på sin plats att läsa ”förordet” sist eftersom den berättar om bokens slut. Boken finns också på Google books om man orkar läsa på skärm - Novel with cocaine.

Att äta paradisets blommor

Kevin Rushby är som besatt av att äta paradisets blommor. Denna poetiska benämning har växtdrogen khat fått i några av de länder där busken växer. Eating the flowers of paradise - A journey through the drug fields of Ethiopia and Yemen är en reseskildring där arabisktalande britten Rushby tar sig från Etiopien till Jemen via Djibouti.

Vägen kantas av många bekymmer, framförallt att ta sig mellan de olika delmålen och att få tag på khatbladen på de stirriga marknadsplatserna. Till skillnad från många andra beskrivningar av khat är Rushby väldigt uppskattande och skriver lyriskt om den närmast institutionaliserade khat-sessionen. Rummets utformning och de människor man tar drogen med blir extra viktigt. En förfinad användare vill inte tugga bladen var som helst utan väljer gärna ut ett distingerat sällskap att tala politik, poesi och annat med. Rummet ska helst vara utsmyckat med mattor och speciella armstöd och en vattenpipa och varma drycker ska helst erbjudas.

Det här är en intressant beskrivning av denna drog som ofta stigmatiseras när människor utflyttade från de Östafrikanska länderna använder den i diasporan. Rushby visar att användandet är problematiskt på många sätt, men även att khat har en lika central plats inom regionens kultur som snus, cigaretter eller kaffe har i andra. Även om detta så klart inte är en strikt vetenskaplig bok så är den mycket väl researchad och enligt mig ett måste att läsa för den som tänkt propagera för hårdare straff för användning i Sverige. Den något onyanserade bilden inom den svenska debatten om khat skulle kunna få sig en välbehövlig lektion i att det inte är drogerna i sig som skapar misär. De sociala omständigheter som de används inom är nyckeln till att förstå mycket mer av droganvändning än vad de vedertagna ”sanningarna om missbruk” säger.

Med förhoppning om ett mer aktivt 2010

Som synes har den här bloggen varit mycket inaktiv på sistone. Anledningen till detta är att jag håller på att avsluta min C-uppsats i sociologi. Den är en kritisk diskursanalys av hur khat har behandlats i svensk media, främst i så kallade "branchtidningar" som Narkotikafrågan och Alkohol & Narkotika. Så fram till den 15:e januari blir det nog mest kortare inlägg. Men jag vill passa på att önska ett gott nytt år, ett år som säkert blir intressant med utvecklingen av medicinsk marijuana och sprutbytesprogram i USA, fortsatt jakt på tobaksanvändare och en ökad införsel av khat till Sverige. Mycket att se fram emot med andra ord!

Några nyheter

Tre intressanta nyheter idag.

BBC rapporterar om att morfin kan sprida cancer genom att göra det lättare för tumörer att sprida sig till andra delar av kroppen. Detta kan få konsekvenser för hur opiater används för smärtstillning för cancerpatienter men det kan också tänkas att den här forskningen skulle kunna få vårdpersonal att titta extra noga efter tumörer hos morfinberoende människor.

En artikel i NY Times rapporterar att vissa kliniker i Kalifornien rekommenderar så kallad medicinsk cannabis till patienter så unga som fjorton år. Ett exempel på ett område där cannabis skulle kunna hjälpa individer anses av vissa vara ADHD, att medicinera denna grupp är dock något som är kontroversiellt redan innan.

Sydsvenskan berättar om en ny "giftig" energidryck, Cocaine, med extra mycket koffein tillsatt. Som väntat är ju namnet på drycken något som säkert många kommer att förfasa sig över. Jag kommer istället att tänka på filosofen Slavoj Žižeks resonemang:

On today's market, we find a whole series of products deprived of their malignant property: coffee without caffeine, cream without fat, beer without alcohol... (..) Virtual Reality simply generalizes this procedure of offering a product deprived of its substance: it provides reality itself deprived of its substance - in the same way decaffeinated coffee smells and tastes like the real coffee without being the real one. (..) [A cup of decaf reality]

Här verkar det dock som att smaksatt vatten med koffein presenteras som en vara som ses som avvikande av många men som i vissa kretsar erkänns ha ett betydande "symboliskt kapital". Hur som helst verkar motivet till namnet vara uppmärksamhet.

Dock Ellis & The LSD No-No by James Blagden

En totalt brilljant animerad kortfilm om basebollpitchern Dock Ellis som hävdade att han utförde en så kallad no-hitter när han var hög på LSD och någon stimulant.

Zinberg på Youtube

Psykologen Norman F. Zinberg hade mycket intressant att säga om drogbruk, framförallt det bruk som kan anses vara kontrollerat i form av att individer lyckas undvika att bli beroende. Jag läser just nu hans studie Drug, set and setting. The basis for controlled intoxicant use (utdrag finns här). Där undersöker Zinbergs team via en blandning av kvantitativa och kvalitativa metoder så kallade "chippers", personer som klarar av att bara ta en drog vid tillfällen som de själva har kontroll över.

När jag läste en kurs i drogsociologi under Karen McElrath i Belfast var också hans begrepp drug, set och setting något som hon starkt betonade måste tas hänsyn till när man talar om droger. I stor utsträckning fokuseras det för mycket på de specifika farmakologiska effekterna av drogen (drug) när även set (individens personlighet) samt setting (platsen där drogen intas och de personer som befinner sig där) spelar stor roll för drogens effekt. Detta förklarar till exempel varför en likvärdig dos av till exempel LSD kan upplevas mycket olika vid olika tillfällen.

Zinberg gick bort 1989 men någon har varit snäll nog att lägga upp ett anförande där han förklarar de huvudsakliga aspekterna av hans forskning. Kan ses här.

Tankesmedja: ingen reglering av drogförsäljning

BBC rapporterar i den här nyhetsartikeln om tankesmedjan Transforms nya bok After the war on drugs. A blueprint for regulation. I den här boken verkar det som en linje av nära nog total legalisering av droger förespråkas. Genom att olika lagar reglerar hur drogerna kan säljas och genom att ge bra tips om skademinskning vore detta tydligen en bra strategi för drogpolitiken.

Jag vill inte säga mer utan att ha läst boken själv men intressant nog verkar de helt glömma de sociala sanktionsritualer som i stor utsträckning bestämmer hur och när droger används. Dessa är starkt rotade i kulturella mönster (som att supa ensam ses som avvikande och så vidare) och är därför mycket svåra att lagstifta bort.

De här idéerna får mig också att tänka på Thomas Szasz tankar om en fri drogmarknad, jag har nyligen skrivit upp hans Ceremonial Chemistry: The Ritual Persecution of Drugs, Addicts & Pushers på min attläsalista.