Det svarta guldet

Dokumentärfilmen Black Gold tar upp problemet med de fallande priserna för olika typer av kaffebönor. Exemplet här är Etiopien som är den största kaffeproducenten i Afrika. Filmen visar verkligen upp de kontraster som finns när det gäller kaffe, bilder från det område som producerar Starbucks kaffe visar hur befolkningen lider av svält som först slår mot barn och unga. Detta bryts av med Barista World Championships och de hektiska scenen som är golvet på New Yorkbörsen som bestämmer priserna för säckarna med kaffebönor.

De fallande priserna gör att bönderna har en otroligt dålig förhandlingsställning. Normalt är det sex länkar i den kedja som för kaffebönorna från odlingsmarkerna i Afrika till det att du sitter där med din kopp kaffe på något kafé. För att komma runt detta har det bildats kooperativ som kan komma runt en del av mellanhänderna. I filmen får man följa en representant för ett sådant kooperativ. Han åker på mässor och sitter på möten i Europa och USA där han försöker förhandla sig till bättre priser för ”sina bönder”.

Jag fattar helt enkelt inte hur det här med prissättning verkar fungera när det gäller kaffebönor. En person i filmen säger att centralamerikanska kaffebönder faktiskt går back på varje säck de producerar. Med tanke på detta är det kanske inte så konstigt att bönder i Afrika slutar att producera kaffe och byter över till khat som ger bättre avkastning. Detta kan ju fördömas av politiker och andra i Europa som vill hålla khat borta från de egna länderna, men när en bonde i filmen säger att motivet till att odla khat är pengar och att det är pengar som håller borta svältdöd är det inte svårt att se hur ohållbar situationen är.