Ölkrig

In intressant dokumentärfilm som behandlar den amerikanska bryggeribranschen från en ekonomisk utgångspunkt är Beer Wars. Entreprenören Anat Baron leder en genom en industri som allt mer domineras av tre stora öltillverkare, Anheuser-Busch som bland annat gör Budwieser, Miller och Coors (verkar ha gått ihop efter att dokumentären gjordes). Sistnämnda företag är kanske inte så känt i just Sverige men ett om än udda exempel på deras omfång är att Belfasts ishockeylag bär deras namn. Dessa tre, även kända som ”the big three” har 78 % av den amerikanska ölmarknaden. Detta medan så kallade mikrobryggerier som tillverkar ”craft beer”, oftast olika former av ale står för fem procent av den öl som säljs. Så frågan som ställs är om dessa mindre bryggerier, här representerade av privatpersoner och tillika eldsjälar, kan hota detta oligopol.

En talande och intressant diskursiv aspekt av detta är hur öltillverkning framställs som ett totalt krig. Metaforer som ”trench warfare”, kampen om hyllplats på stormarknader som ”battlefield”, och ”category killers” som innebär att de stora tillverkarna börjar göra öl som liknar en annan för att ta marknadsandelar, något som innebär ett ”threat” eller hot mot de mindre bryggerierna används.

Men filmen framstår som en hyllning av det småskaliga entreprenörskapet som ska stå upp emot de stora tillverkarnas smaklösa ”ligth beer”, som alltid handlar om den så populära lagern. Nyliberala och entreprenörskramande människor som verkar väl representerade inom den svenska högern gillar nog den här filmen. En talande scen visar hur självutnämnda Miller, Bud- eller Coors-män och kvinnor gång efter gång identifierar fel öl i ett blindtest. För mikrobryggerierna verkar det handla om ”flavour against share holder value” och de ser masstillverkningen som något som förvandlar ölet till endast en vara, ”just a commodity”.

Andra intressanta spår som tas upp är den stora roll som själva varumärket får i form av olika ”brands”. Eftersom de stora bryggeriernas öl är så pass lika i smak börjar det allt mer handla om att skilja ut sig från mängden i form av hur mycket hyllplats man kan ta upp genom större förpackningar (som 12 eller 24-pack), färgglada och specialdesignade flaskor och förpackningar och olika tekniska lösningar som gör att ölen kan serveras så kall som möjligt. Detta är förstås något ironiskt eftersom det får de redan smaklösa amerikanska ölen (det gamla skämtet ”..similar to having sex in a canoe, it’s fucking close to water”) att smaka ännu mindre. Törstsläckande mer i likhet med läsk (”quench your thirst!”), vad som kanske kan kallas en ”säsongifiering” av öldrickande (sommar, musikfestivaler (tänk på de stora tillverkarnas sponsorprogram för festivaler)) och alkoholintag verkar ta överhanden. Sponsring är också en stor del av ölets koppling till sport, i princip alla stora sporter i USA sponsras av öltillverkare, här är Super Bowl (Coors) ett lysande exempel.

Ladda ner på OneBigTorrent!