Nystart och tankar om Frankrike

Nu är det dags att sparka igång den här bloggen igen efter min resa till Frankrike. Mitt ganska krävande sommarjobb gör dock att uppdateringsfrekvensen kommer att vara lite lägre än vanligt framöver. Istället kommer jag att fokusera på mindre nyhetsartiklar och artiklar i akademiska tidskrifter istället för att läsa långa monografier som kommer ta mig månader att läsa ut.

I Strasbourg, Lyon, Rennes, Lille hittade jag en del pusselbitar som hjälpt mig förstå den franska ruskulturen. Jag kan inte påstå att jag har fått några revolutionerande insikter, men en del saker var intressanta.

Apéro-fenomenet är intressant och lite ovant men är något jag tagit till mig en smula här hemma. Apéron gör att drickandet blir mer vardagsintegrerat, något jag förstår att den svenska alkoholkulturen har svårt med. När man dricker alkohol gör man det för att bli berusad, i mindre utsträckning för att det är gott eller höjer aptiten, ouvrir l’appétit. DN rapporterar dock att fenomenet med apéro-géant nu har spridit viss moralpanik i Frankrike efter att en man omkommit i samband med en sådan här jättesammankomst i alkoholens tecken. Mina vänner i Frankrike berättade om fenomenet för mig och pekade glatt ut ett av de torg i Rennes där en sådan hållits, de tyckte till och med att jag skulle göra ett försök att importera denna typ av festande till Sverige.

Men att drickandet blir mer vardagligt innebär även att man som bilförare tar en viss risk om man följer modellen med apéro och vin eller cider till maten. Jag tyckte det var intressant att hitta engångsalkotest att köpa i affärerna. Det används genom att blåsa upp en påse som sedan kopplas till ett litet rör med något slags kemikalier som reagerar genom att byta färg vid kontakt med alkohol. Dock har detta blivit lite av ett partytrick för vissa som roar sig med att tävla i vem som kan få platsröret att bli mest grönt.

En skillnad mot till exempel svensk eller brittisk ölkultur är att ett standardglas är en så kallad half-pint, det är också vanligt att köpa öl i flaskor på 25 cl i affärerna. Inte undra på att de fransmän jag lärde känna i Belfast som mötte den irländska dryckeskulturen kunde bli förvånade över de stora pint-glasen.

När jag rest runt i Europa framstår dock den svenska systembolagsmodellen som allt mer föråldrad. Det finns mycket att kritisera i en liberal tanke om att människor själva kommer att lyckas reglera sina intag av rusmedel om en fri marknad får råda, men en tanke som slår en är att trots att man kan gå in i vilken mataffär som helst och köpa starksprit så faller dessa samhällen på intet sätt samman på grund av detta. Jag är inte övertygad i frågan om alkoholmonopolets vara eller icke vara, men det är en fråga som är värd att diskuteras.

 På bilden ovan, en helt vanlig stormarknads utbud av pastis.

Härnäst kommer ett kortare inlägg om mitt korta besök i Amsterdam.